Fin musik strömmar ur mina högtalare, för några timmar sedan kom jag in från en långpromenad. Vad är bättre än en promenad i mörkret när man vill rensa tankarna?

Egentligen vet jag inte om jag blev så mycket klokare. Men jag är säker på att jag i alla fall har tagit reda på vad jag vill, på flera olika plan. De senaste månaderna har varit väldigt omskakande, jag har nog inte riktigt hängt med i allt som har hänt - och långt ifrån allt har sjunkit in! När det händer mycket under kort tid så kan det lätt bli lite kaos. Men känslan av att vara påväg tillbaka och känslan av att inse sin egna värdighet - den är obeskrivlig!

Innan jag babblar iväg och inlägget blir allt för långt och ni tror att ni har hamnat på en måbra-blogg, så vill jag bara säga några ord:

Foto: Mamma

Att leka med barnen innan man börjar fotografera är det bästa sättet för att få dom att slappna av. Alla barn är självklart olika men man brukar känna rätt bra vad det är som behövs. Ett litet barn sover ju för det mesta men är barnet några månader kan man exempelvis leka titt ut-leken. Är det större barn man ska fotografera så kan man sitta och leka med dom, fotar man hemma hos kunden finns det ju leksaker att leka med. Är man utomhus kanske dom kan få kika lite på kameran, det går hem hos de flesta!

När jag fotograferar barn brukar jag använda mig av brännvidden 70mm och uppåt (Canon EF 85mm f.1,8 USM och Canon EF 70-200 f.4,0 L USM). Är barnet inte van att bli fotograferad är det kanske inte så jätteroligt att ha en så stor kamera nära ansiktet. Ett objektiv med lite mer brännvidd är alltså att rekommendera, då kan man hålla sig lite på avstånd. 85mm fungerar även perfekt för att ta fina helkropp- och ansiktsbilder på småttingar som sitter ner utan att man som fotograf hamnar långt ifrån (dvs. perfekt avstånd för att kunna leka).

Barn som leker är nog bland det mest naturliga som finns, varför inte fånga dem i de ögonblicken? Leksaker på bild är dock inte alltid det finaste som finns, men det finns ju naturliga leksaker, utomhus. Plocka blommor fungerar ju!

Att berömma barnen medans man fotograferar brukar jag alltid göra, berätta hur duktiga dom varit. Uppmuntring kan man aldrig få för mycket av och fotograferingen ska göras till något positivt. Man känner att man har lyckats när barnen i slutet frågar bestämmer hur man ska ta bilderna ;-) "Ta en bild när jag gör såhär!".

Sen tycker jag att man absolut kan gå utanför dessa ramar också,
alla hittar sina egna sätt att fotografera barn. Men det absolut viktigaste man kan göra är att anpassa sig efter barnet, det är ju trots allt dom som bestämmer. Endel fotografer är också strängt emot att be barnen sitta på ett speciellt sätt eller kolla åt något håll, jag har testat detta på treåringar, att be dom sitta så som jag vill och det fungerar alltid utmärkt!

Här om dagen skickade jag iväg så att brudparet ovan kan välja ut sina bilder. När dom har valt sina bilder och jag har gjort slutleveransen, då ska ni få se massvis med bilder!