Äkta livsglädje
Igårkväll satt jag och slöpratade lite med en kompis, tittade igenom några gamla inlägg i min skyddade blogg. Sen fick jag idén att skriva om äkta livsglädje. Jag söker absolut inte någon som helst uppmärksamhet, utan jag vill bara skriva av mig lite.
För fyra år sedan var jag med om en väldig otäck händelse, en händelse som påminner mig varje dag, både på gott och ont. Något som jag haft väldigt svårt att bearbeta. Jag mådde väldigt dåligt under en lång period, trodde aldrig att jag någonsin skulle hitta tillbaka till det normala igen. Jag var expert på att dölja allt inom mig, ingen såg på mig att jag mådde dåligt. Utan jag spelade, var alltid den där glada Sara som sprang runt med ett leende på läpparna. Jag var sprallig, precis som vilken 15-åring som helst. Innerst inne var jag inte alls så, jag var nästan alltid arg och irriterad på allting.
Det började droppa in nya människor i mitt liv, människor som jag förstod var helt annorlunda än de jag träffat tidigare. Människor som älskade mig precis som jag var och är, människor som såg på mig att jag hade byggt upp en osynlig mur. Jag lärde mig att jag kunde ge tillbaka mitt förtroende, fortfarande väldigt reserverat, men så pass att jag kunde prata om det.
Man behöver inte ljuga för sig själv om man mår dåligt, man ska absolut inte vara rädd och dölja det. Utan man måste bara få låta det ta tid, man måste låta det ta tid att bearbetas. Det är inte bara att resa sig upp, tänka att "jag kanske bara lever idag", och traska vidare. Att man mår dåligt, är ingenting man kan rå för. Man är inte en svag människa bara för att man mår dåligt och man är absolut inte en dålig människa.
Det har tagit mig tid, fyra år. Men jag känner att allt är påväg tillbaka. Den där äkta livsglädjen! Det behöver inte alls vara att allt är helt perfekt, utan det räcker gott och väl att jag känner att jag orkar. Att jag kan kliva upp varje morgon, känna mig glad och nöjd. Jag kan äntligen känna mig tacksam över att jag lever och har det liv som jag har. Jag är väldigt tacksam över alla som har stöttat mig under dessa år, ingen nämnd och ingen glömd, utan ni vet vilka ni är.
Tack! ♥
Två bilder på en väldigt glad Sara, webcam i all ära, haha!
Kommentarer
Postat av: Fotograf Peter Stahre
Bra inlägg Sara <3 :)
Postat av: Alexandra
vet du så glad jag blev av att läsa det här, du förtjänar det! :D
Postat av: Matilda [myphoto.blogg.se]
Vad roligt att du inspirerats av mig :-) Alltid roligt att man kan inspirera andra!
Det är ju toppen att du mår bättre nu och börjar hitta tillbaka!
Postat av: moa
Du är vacker Sara!
Postat av: alex
Åh vad kul att du känner så, jag gläds med dig :D
Postat av: Neha
Vet hur det är, hade så också en tid
Postat av: Robert
Hej.. känner igen mig i det du skriver. Jag har själv varit med om en jobbig händelse för sex år sedan. Först nu börjar jag se ljuset och slutet i tunneln. Jag är inte där men på väg. Det har tagit lång tid och jag är tacksam för att det fanns en speciell person som orkade lyssna.
Fin blogg.
Trackback
